Husvånda

Ja, det var ju det där med det stora, gamla huset på landet... Någonstans känner jag att det är en del av min identitet, har alltid bott i gamla hus (det yngsta var ett barnrikehus från typ 1940-talet i Sandarna) och gillat det. Att köpa den största julgranen, att ha profilerade foder, att ha tofflor för att det blåser om tårna. Men nu är det där gamla huset till salu och ett nytt hus är kontrakterat och blir vårt om någon vill köpa det här.
Det nya är en riktig vi-i-villa-villa från sjuttiotalet (1970, that is), visserligen med en twist, men ändå. En Riktig Villa. Med grannar. Och Dubbelgarage.
Men, och detta är väl det viktiga, den ligger där jag vill bo. Nära havet, nära vännerna. Och med en massa charm mitt i sjuttiotalet och så är det alldeles helt (hoppas vi) och har precis de rum som vi behöver, där vi vill ha dem. Så jag är full av förväntan, men allra mest nervös... för att ingen ska vilja köpa, eller för att någon ska vilja köpa, för alla pengar som ska till... Hu. Tar och tittar på Kenneth Branagh istället.