Slippa-hitta-på-inlägg

Gör ett försök att kicka igång den här bloggen, med inspiration från Onekligen. Tack för det!
10 FAVORITER
Färg: Röd.
Mat: Lagad med kärlek. Gärna av någon annan.
Band: Cowboy Junkies
Film: Juno. Och Totoro.
Bok: Tidsresenärens hustru. Och allt av Murakami.
Sport: nja
Årstid: Alla. I love årstider.
Veckodag: Lördag förmiddag.
Glassmak: Choklad. Alltid.
Tid på dygnet: 10 på förmiddagen.

9 FÖR TILLFÄLLET
Humör: Trött & förkyld.
Smak: Varm choklad.
Kläder: Jeans. Tshirt.
Bakgrund: Aktuellt.
Nagellack: Inget.
Tid: 21.52
Omgivning: Hus på landet.
Irritationsobjekt: Huset är sålt. Inget är köpt.

6 HAR DU NÅGONSIN
Dejtat någon av dina nära vänner: Jag gifte mig med honom...
Brutit mot lagen: Ja.
Blivit arresterad: Nej.
Badat naken: Absolut!
Varit med på tv: Nej.
Kysst någon du inte känner: Ja. För man känner väl inte nån som man dansat en halv dans med?

3 PERSONER
Du kan berätta allt för: Min man. Min bästis. Min mamma. Fast jag gör det nödvändigtvis inte.
Du tycker om: Mannen och flickorna.
Du inte gillar: Oskrivet är bäst.

2 VAL
Kaffe eller te: Kaffe.
Vår eller höst: Höst. Och vår, se ovan.

1 ÖNSKAN
Ett hus. Helst före 1/11...

Äsch

Precis som i de flesta familjer är sommaren full av traditioner. En är att panta alla petflaskor veckan innan vi gör flädersaft. Den kunde vi sluta med, tycker jag.

stora dotterns version

"Den som pruttar får gå
för jag tål att tittas på
dansa samba med mig"

Könsneutralt gosedjur

Den heter Lady. Men kallas för Lufsen.

Vad är det egentligen som rör sig i barnahuvuden?

Du? Drottningar tror jag inte är så mycket på springtävlingar.

Framsteg

De är så stora, mina två små. Idag hämtade jag den minstaste på dagis för SISTA gången, nu vänta sommarlov och sedan... fritis och skola. Tog sedan båda två och drog till stranden, åt jätteglassar, grävde ner fötterna i sanden, badade i oväntat varmt hav och åkte sedan hem. Totalt konfliktfritt. Och det, kan jag erkänna, är inte vardagsmat precis... Underbart skönt, alltså, om än ganska sentimentalt.

Utan tvivel är det så

fast ibland blir man glad...

Nu var det väl inte meningen att det här skulle bli en genusblogg, men jag verkar ha fastnat i de tankarna... Ett barnkalas har precis virvlat förbi här hemma och jag har med tillfredställelse noterat att barnen glatt accepterat glas och sugrör i blandade färger, där killarna var lika nöjda med sina rosa som flickorna. Födelsedagstårtan var prydd med olika djur i marsipan (man har inte roligare än man gör sig...) och flickor valde ormar och pojkar nyckelpigor. Och vice versa.
Och (som vanligt, tycker jag) var det en liten kille som var den lugnaste och mest tillbakadragne och flickor som tar för sig mest.Inga stora saker och det borde förstås vara helt sjävklart, men eftersom det inte är det så blir jag glad. Glad att mina barn går i en sån bra skola/förskola och har så fina kompisar.

Inte så konstigt att det är som det är...

Tog en genväg genom Lindex häromdagen. En liten kille, jag skulle gissa att han vara strax under tre (men nappen i munnen kan ha förvillat mig så kanske var han lite äldre) knallade glad i hågen fram till ett bord med kläder och yttrade något som jag inte hörde (napp, som sagt) varpå hans mamma(?)genast drog bort honom samtidigt som hon sa, ganska ilsket, "Nej, det där ett tjejkläder. De kan bara flickor ha!" På bordet låg rosa jeans, tshirts och hoodies...
Hann tyvärr inte ta någon strid, men har tänkt på det sedan dess. Herregud , om man inte ens får titta på rosa jeans när man är tre år, hur i hela friden ska man kunna växa upp till en självständigt tänkande individ då?

Tur att det är påsklov!

Klockan är elva. Från övervåningen hörs en uppfodrande röst från åttaåringen: "Mamma! Ni har glömt säga åt mig att släcka! Nu har jag läst ut boken!"

Hunsad?

Är det snällt, curling eller bara rent oekonomisk dumhet som gör att jag har tillbringat senaste timman med att scanna, photoshoppa och skriva ut 28 tvåsidiga, mycket färglada recept till storas klass? Jag har lagt i mer papper, bytt färgpatroner och känner mig nu lite yr i huvudet av luketen. Och egentligen är jag jättetrött efter gårdagens underbara utsvävning med finmiddag och tinderstickskonsert och vill bara soffa.

VAB

Antingen: en dag på jobbet. Stress, telefonsamtal, ständigt uppdykande, hittills okända problem. Skratt med kollegor(i ärlighetens namn). Ännu mera stress. Ännu fler problem.
Eller: en dag hemma. Det snoriga och hostiga barnet leker med en littlest pet shop-ekorre och trehundra pärlor samtidigt som hon tittar på trolltider. Jag sitter i fåtöljen med datorn. Funderar på en kopp kaffe till.

Varför var det nu så viktigt med en karriär egentligen? Tacksam för motivation!

Birgitta, barnet och dubbelmoralen

Började skriva en kommentar hos Malinka, men det blev så långt att jag flyttade över det hit...
Det är oerhört läskigt att hela debatten om en ny ministerpost ska handla om Kvinnan och hennes Graviditet. Samma fråga borde i så fall vara självklar till en man som accepterar att bli minister (eller ta ett annat sk toppjobb) och som är på väg att få barn. Själv skulle jag nog inte (varken som mamma eller pappa) sätta mig i den sitsen med en nyföding, men å andra sidan skulle jag nog inte vilja bli minister överhuvudtaget... Vilket för oss tillbaka till att alla måste få bestämma själva. Borde vara självklart!
Egentligen borde man inte inte ens nämna denna konstiga kvinna, men det går ju inte att låta bli. Inte bara vill hon bestämma hur alla kvinnor ska vara, hon drar dessutom alla män som levt de senaste åtta miljoner (?) åren över en kam...

Gör gott för kropp och själ!

Jag har en ny last. För en gång skull är det inget som jag äter (eller dricker), utan något som åtminstone vissa kallar nyttigt. Andra kallar det komplett vansinne, men de har fel. Eller får skylla sig själv.
Vi pratar extrem värme i kombination med extrem kyla, vi pratar bastu och vinterbad. Och varm pool utomhus i sällskap med svanar och mild vintersol och magnifik utsikt. Och goda vänner.
Igår köpte jag klippkort. Det var den bästa investeringen jag gjort på länge!

Tidskrift, javisst!

Ha, här sitter jag och säger att jag inte läser DV och vad händer? Mamma dimper in vid min sjukbädd (halsfluss) med en kasse fulla av goda saker (glass och ostbågar, hon känner mig!) och inte bara Damernas utan också en Femina! Mmmm, bara att gräva ner sig under filten...

Läslista

Förra året började jag på en böcker-jag-läst-lista. MIn lillasyster har skrivit upp allt hon läst sedan tidig barndom och jag är avundsjuk... Det höll ett tag, över sommaren ungefär. Sedan hamnade jag i något slags 12-åringsflow och började sluka mindre bra böcker som smågodis. Det är inte så att jag skäms över det, nej likt Bokhororna tycker jag att man får läsa vad man vill, men jag tenderar att glömma bort böcker som jag plöjer. Ser dem mer som... Damernas värld. Och man skriver ju inte upp vilka nummer av DV man läser. Eller inte läser, i mitt fall, jag läser deckare istället.
Så årets nya melodi kommer vara att jag gör en lista över de böcker som jag faktiskt kommer ihåg, eller som har gjort någon slags intryck. Och låter bli att gräma mig över dem jag glömt.

Prio

Ibland känns det som att det är jobbet som är det "riktiga livet" och "fritiden" bara infill mellan jobbdagarna i almanackan. Men visst är det så att det är tvärtom? Att krama barnen, promenera vid havet, somna i soffan och mata kaninerna - det är ju det som är livet. Jobbet är med man fyller ut med mellan pussar och förkylningar.

Låg

Jag inser att detta på ett sätt är att betrakta som ett I-landsproblem. Jag är oändligt tacksam över att jag har mat fördagen, tak över huvudet, friska barn och en man som jag älskar. Friska föräldrar, ved i brasan, bor varken på Haiti eller i ett krigshärjat land. Och dessutom är jag antagligligen gravt bortskämd som anser att det ska vara roligt att gå till arbetet. Framförallt anser jag inte att man ska ha ont i magen dygnet runt för att man oroar sig över jobbet. Inser att det är mångas vardag, men jag är faktiskt inte van vid det. Jag brukar vara glad, trivas med kollegor, kunder och andra som jag jobbar med, men nu sitter jag klämd i en liten mardröm och har svårt att tänka på något annat än missförstånd, ofärdiga handlingar och misstag som jag eller någon annan begått. Att det handlar om pengar och inte om liv (som hos den stackars konstruktören som räknat fel och dessutom glömt märka ritningen förhandskopia) är en tröst, men just nu hjälper ingenting. Jag tycker SYND om mig själv och söker flyktvägar som jag inte finner... Och så är det ju den där jädra pliktkänslan som gör att jag låter min man vara hemma med min febriga dotter för att inte krångla till uppgjorda möte, fast jag hjärtans gärna skulle vilja dra täcket över huvudet och ligga och gosa med henne hela dagen istället.
Fy katten.

Idag.

En vinterdag av ett slag som sällan ses häromkring - soligt, vindstilla, massor med snö, -12. Pulka, varm choklad och brasa. Ett helt ok avslut på jullovet - som dessutom varar i två dagar till!