Antingen: en dag på jobbet. Stress, telefonsamtal, ständigt uppdykande, hittills okända problem. Skratt med kollegor(i ärlighetens namn). Ännu mera stress. Ännu fler problem.
Eller: en dag hemma. Det snoriga och hostiga barnet leker med en littlest pet shop-ekorre och trehundra pärlor samtidigt som hon tittar på trolltider. Jag sitter i fåtöljen med datorn. Funderar på en kopp kaffe till.
Varför var det nu så viktigt med en karriär egentligen? Tacksam för motivation!
Storslam, lillslam och NT!
4 veckor sedan
2 kommentarer:
Hmmm, jag är nog inte rätt person att svara... Har i och för sig haft en bra vecka på jobbet, men de tre dagarna hemma med femårige sonen förra veckan när han var genomförkyld och lätt febrig; de var oerhört mysiga. Klart jag inte vill att han var sjuk, men vi hade det så härligt när vi hasade runt härhemma, helt kravlöst och behagligt.
Mmm, det är ju det. Och jag vet ju väldigt väl att en hemmamammatillvaro gör mig extremt rastlös, men de där små luckorna i vardagen är härliga.
Skicka en kommentar