Gör gott för kropp och själ!

Jag har en ny last. För en gång skull är det inget som jag äter (eller dricker), utan något som åtminstone vissa kallar nyttigt. Andra kallar det komplett vansinne, men de har fel. Eller får skylla sig själv.
Vi pratar extrem värme i kombination med extrem kyla, vi pratar bastu och vinterbad. Och varm pool utomhus i sällskap med svanar och mild vintersol och magnifik utsikt. Och goda vänner.
Igår köpte jag klippkort. Det var den bästa investeringen jag gjort på länge!

Tidskrift, javisst!

Ha, här sitter jag och säger att jag inte läser DV och vad händer? Mamma dimper in vid min sjukbädd (halsfluss) med en kasse fulla av goda saker (glass och ostbågar, hon känner mig!) och inte bara Damernas utan också en Femina! Mmmm, bara att gräva ner sig under filten...

Läslista

Förra året började jag på en böcker-jag-läst-lista. MIn lillasyster har skrivit upp allt hon läst sedan tidig barndom och jag är avundsjuk... Det höll ett tag, över sommaren ungefär. Sedan hamnade jag i något slags 12-åringsflow och började sluka mindre bra böcker som smågodis. Det är inte så att jag skäms över det, nej likt Bokhororna tycker jag att man får läsa vad man vill, men jag tenderar att glömma bort böcker som jag plöjer. Ser dem mer som... Damernas värld. Och man skriver ju inte upp vilka nummer av DV man läser. Eller inte läser, i mitt fall, jag läser deckare istället.
Så årets nya melodi kommer vara att jag gör en lista över de böcker som jag faktiskt kommer ihåg, eller som har gjort någon slags intryck. Och låter bli att gräma mig över dem jag glömt.

Prio

Ibland känns det som att det är jobbet som är det "riktiga livet" och "fritiden" bara infill mellan jobbdagarna i almanackan. Men visst är det så att det är tvärtom? Att krama barnen, promenera vid havet, somna i soffan och mata kaninerna - det är ju det som är livet. Jobbet är med man fyller ut med mellan pussar och förkylningar.

Låg

Jag inser att detta på ett sätt är att betrakta som ett I-landsproblem. Jag är oändligt tacksam över att jag har mat fördagen, tak över huvudet, friska barn och en man som jag älskar. Friska föräldrar, ved i brasan, bor varken på Haiti eller i ett krigshärjat land. Och dessutom är jag antagligligen gravt bortskämd som anser att det ska vara roligt att gå till arbetet. Framförallt anser jag inte att man ska ha ont i magen dygnet runt för att man oroar sig över jobbet. Inser att det är mångas vardag, men jag är faktiskt inte van vid det. Jag brukar vara glad, trivas med kollegor, kunder och andra som jag jobbar med, men nu sitter jag klämd i en liten mardröm och har svårt att tänka på något annat än missförstånd, ofärdiga handlingar och misstag som jag eller någon annan begått. Att det handlar om pengar och inte om liv (som hos den stackars konstruktören som räknat fel och dessutom glömt märka ritningen förhandskopia) är en tröst, men just nu hjälper ingenting. Jag tycker SYND om mig själv och söker flyktvägar som jag inte finner... Och så är det ju den där jädra pliktkänslan som gör att jag låter min man vara hemma med min febriga dotter för att inte krångla till uppgjorda möte, fast jag hjärtans gärna skulle vilja dra täcket över huvudet och ligga och gosa med henne hela dagen istället.
Fy katten.

Idag.

En vinterdag av ett slag som sällan ses häromkring - soligt, vindstilla, massor med snö, -12. Pulka, varm choklad och brasa. Ett helt ok avslut på jullovet - som dessutom varar i två dagar till!